Historisk Atlantrodd

Niclas och Rune har rott över Atlanten i vad som räknas som en mycket svår oceanpassage. Vid flera tillfällen var någon av dem nära att dö. Teamet hade fler än 25 allvarliga incidenter som skrovskador, hjärnskakningar, tappat roder, trasigt elsystem, läckande båt, stormar, man över bord, såriga händer, vattenbrist, solsting, matbrist, av misstag dracks gift, brännskada från tropisk manet som gav hög feber och slog ut kroppens motorik. Roddpositionerna fick ständigt repareras för att slutligen lagas med drivved som hittats till havs.

Den 95 dygn långa resan var planerad till 40-45 dygn. Färden blev ett stort test i socialkompetens, mental motivation, uppfinningsrikedom, överlevnadsteknik, kamratskap och uthållighet.


Varför ror man över Atlanten?

Niclas Mårdfelt gick in i väggen, fastnade och släpades bakom en tunnelbana och var med i en otrevlig seriekrock på motorvägen utanför Göteborg. För att komma tillbaka efter utbrändhet och olyckorna satte han upp målsättningen att bli förste svensk att ro över Atlanten. Vid denna tidpunkt kände man till åtta människor som rott över en ocean.


Tuff start

Niclas arbetade i fyra år, mestadels själv, med förberedelser inför rodden. Under projektets uppbyggnadsfas lyckades Niclas få en finansiellt stark huvudpartner, något som får anses historiskt då projektet hade sin botten i svensk rodd, en sport som inte är så kommersiellt gångbar. Teamet valde att ställa upp i världens genom tiderna tuffaste och längsta uthållighetstävling, The Atlantic Rowing Race.

Tre veckor innan start hoppar medroddaren av projektet och Niclas får med sig ultramaratonlöparen Rune Larsson ut på havet. Rune led av svår sjösjuka och hade inte ens rott en tävlingsroddbåt tidigare. Två personer som inte kände varandra gav sig av för att ro över Atlanten under extrema förhållanden.


Brist på vatten

Till råga på allt tvingades Niclas och Rune handpumpa vattenavsaltningsanläggningen upp till 12 timmar per dygn för att producera dricksvatten, något som de ständigt hade brist på. Urinen var periodvis blodröd och det gjorde ont i inre organ. Pumpandet var fysiskt mycket tungt och gjorde att rodden kändes som vila. När det var som värst handpumpades vattenmaskinen i kring 100 timmar och teamet fick ut 0,5 liter odrickbart vatten.

Eftersom vattenmaskinen gick sönder kunde Niclas och Rune inte dricka tillräckligt med vatten för att tänka klart. Detta gav upphov till flera av teamets följdproblem. Niclas och Runes olika erfarenheter, analysförmåga och vilja till att umgås socialt gjorde att de klarade av bedriften att bli de första svenskarna som har rott över Atlanten, trotts osannolikt många problem. Projektet genererade över 200 miljoner exponeringar i media.


Fantastiska naturupplevelser

Resan präglades även av fantastiska naturupplevelser. En kaskelottval hoppade och hammarhajar jagade intill båten, en jättesköldpadda åt av båtens växtlighet, ett 40-tal delfiner lekte kring båten, en flera meter lång oidentifierad ormliknande varelse passerade båten, en haj gick till attack, en tolv meter lång svärdfisk hoppade nära båten, flera hundra stjärnfall prydde himlen när asteroidbältet ”Leoniderna” passerade in i atmosfären och mycket, mycket mer. Givetvis visade Moder Natur även upp sina krafter genom att bjuda på allt från stiltje till 25-30 m/s och många meter höga vågor.





Unik prestation

Atlantrodden räknas idag som en av världens svåraste lyckade oceanpassager. Färden har fyra inofficiella världsrekord och kan inte jämföras med andra oceanroddsprojekt. Resultatet av projektet beskrivs bäst som ett äventyrligt marint överlevnadsprojekt på sportslig grund. Niclas och Rune kände inte varandra, kom över på 95 dygn trots motström och att de handpumpade vattenmaskinen från dag 12. Situationen med handpumpandet gav svår vätskebrist, pågick halva dygnet och var mångdubbelt tyngre än att ro. Den fysiska utmaning dessa första svenska Atlantroddare utsattes för har hittills inte återupprepats och det är fel att jämföra Team Uppsala.com´s passage med andra oceanroddspassager. Niclas och Rune kom över Atlanten i en båt med en 120 cm lång skrovskada där de utan mat och nästan utan dryck (blodröd urin) fick arbeta mångdubbelt tyngre än andra roddare.

Som Niclas brukar säga ”Jag har läst en bok om Steven Callahan som drev över i livflotte på kortare tid, vår prestation handlar inte om rekordtider, utan om att vi överlevde”.


Ultralöparen Rune kom in sent i projektet och led av svår sjösjuka.


Sagt om rodden

“It is an amazing story, an absolute epic! Real leaders are people with extraordinary determination. You certainly exhibited that in this project.”
Rob Hamill, Nya Zeeland - Vinnare av 1997 års Atlantic Rowing Race

“You guys are f…ing legends.”
Paul McCarthy, Austrailen - Andra placering I 2001 års Atlantic Rowing Race

”Niclas must be the last Viking”.
Kenneth F. Crutchlow - Oceanrowing Society

”Incredible! It´s a great story.”
Elaine Bunting - Chefredaktör för Yachting World, världens främsta tidskrift om yachting


Press

För fler bilder och artiklar om Atlantrodden, vänligen besök sidan press.













Klicka här eller på bilden ovan för att ladda ner ett högupplöst sjökort över färden.



Niclas tvättar sig med ca 5200 meters djup under fötterna.